Basarnas Snövit
I helgen skulle jag ha intervjuat Bo Kaspers Orkester. Jag och Emelie skulle ha gått på deras konsert, pratat med killarna och skrivit i hop något spännande. Åh, det hade kunnat bli så bra. Ema Telstar litar jag aldrig mer på.
Nåja. Nu har jag i alla fall julkonsert med kören i veckan. Lite för många rep för min smak - bara skolan gör mig stressad och så kommer det femtioelva timmars sjungande på det. Men det har ju fungerat förut. Och basarna kan vara så roliga. I söndags sjöng de fel på Snövit-sången Jag fångade en räv tre gånger! Precis som Blyger (eller Prosit?) i filmen. Till slut slog pianisten (alias Butter) på pianot och basarna fick en sista chans. They made it. Wow.
I går lånade jag ut mitt köksbord till Julia i några timmar när hon skulle bjuda oss på middag. Fy sjutton vad jag saknade det. Det blir så himla tomt här utan mitt bord. Jag tycker mycket om min lägenhet. Och Julias vegetariska lasagne.
Och ja. Världen är verkligen liten. Speciellt här i Sundsvall. Men de har väl inte så många konserter här antar jag, inte som i Uppsala.